GOOD NIGHT

Min pappa, Håkan Josefson är idag fyrtiosju år men det finns nog inte många på denna jord som skulle tro på det om de mötte honom. Fyrtio kanske, inte mer. Om han hade fått den ovan nämnda Bibel-frågan kan ni nog förstå vad han hade svarat :-) När jag behöver inspiration i skolan, då ringer jag pappa. När jag står inför svåra beslut, frågar jag pappa om råd. När jag vill hänga med en bra vän, då kollar jag om pappa har tid. Åren då alkohol och killar stod högst upp på min intresse-lista, var pappa ofta ute och vandrade och körde runt på stan (gatorna i näsbypark). Så jävla störande, tyckte jag då. Idag är jag väldigt tacksam över att han var så engagerad som han var. Många andra pappor visste knappt att deras barn var ute. Ett av de starkaste minnena jag har från när jag var liten, är när jag och pappa sitter i bilen någonstans i Strömstad. Han berättar saker som jag tror att ingen annan visste då. Han öppnar sig för mig och jag kan nog inte ha varit mer än tolv. Trots att pappa är en av världens mest sociala människor, är han väldigt reserverad när det kommer till känslor. De formuleras inte allt för ofta till ord och därför var den studen speciell. Jag kände att han anförtrodde sig till mig. Och med den stunden i minnet, vet jag att vi två har en fantastisk relation där vi alltid finns, och kommer finnas för varandra. Världens bästa pappa, tack för att du är du.

Min mamma, Carina Desmond Mattsson fyllde nyss fyrtiosex. Jag måste väl säga samma sak här, att mamma ser betydligt yngre ut än siffran säger. Vet inte om det har att göra med bra gener eller alla hudvårdsprodukter som hon arbetat med (och därmed använt) under alla år... Jag skulle vilja säga så här, om det finns någon människa i världen som känner mig, så är det mamma. Helt ärligt så tror jag faktiskt att hon känner mig bättre än jag själv gör. När jag ska beskriva min mamma, blir det väldigt svårt. Det känns som att nya ord bör uppfinnas, för jag vet inte annars hur jag ska beskriva min kärlek till henne. Vi ringer varandra samtidigt, för vi vet båda två när det är dags att uppdatera om livet. Vi berömmer varandras nya kläder och säger att "en sån vill jag också ha". Någonting som jag är så väldigt tacksam över, är att mamma alltid har låtit mig vara den jag är. Hon har aldrig anmärkt någonting om hur jag klätt mig, vad jag valt att lägga mina pengar på eller vilka jag umgåtts med. Hon har alltid valt de rätta striderna med mig och det är någonting jag kommer att ta med mig när jag själv blir mamma i framtiden. För några år sedan anordnade Täby Centrum en tävling som hette "världens bästa mamma", på alla hjärtans dag. Där skulle man skriva några ord om varför just ens mamma var bäst. Jag är inte det minsta förvånad över att hon kammade hem förstapriset. Mamma, jag är så otroligt stolt över att vara din dotter. Du är fantastisk.