text som ändå ingen kommer läsa.
Sorry för frånvaro. Men jag beskyller faktiskt blogg.se som krånglar. Kan ju inte ladda upp några bilder och då blir det så trist så trist. Det är ju bilder som gör allting. Eller hur? Vem fan orkar läsa nu för tiden? Man har inte tid. Man har andra saker för sig som att kolla på teve, facebook och bilder. Men ändå finns det folk som skriver. Tänk att vissa människor till och med får betalt för en massa texter som ändå ingen läser. Hur sjukt är inte det?
Min komplicerade relation med google.
Skål!
Kvällen startar med en shot för både mig och killen! Det är bara innehållet som skiljer sig åt...
where hitler got his hate.
Utkast: Dec. 28, 2011
Såhär. Jag började fylla i en sån där lista ni vet, där man sammanfattar sitt år med hjälp av en lista. Jag har fyllt i samma lista i slutet av december under några år nu, men fastnade totalt denna gång. Visste liksom inte vad jag skulle svara på många av frågorna. Hade inga svar på en del. Fick känslan av att det inte hänt någonting alls detta år. Supertrist ju? Så jag skrev halva listan och la den som ett utkast här i bloggen. Och där har den legat och glott på mig varje gång jag publicerat ett annat inlägg. Igår tänkte jag radera skiten, men funderade lite istället. Hur kommer det sig att jag har så få svar på dessa frågor? Har det verkligen inte hänt någonting under tvåtusenelva? Jo, självklart har det de. Skillnaden är att detta år har varit det mest lugna och även trygga år jag någonsin haft.
Om jag jämför med 2010 som var en riktig berg-och-dalbaneår, har jag 2011 snarare färdats på en luftmadrass i stilla havet.
Men jag ska göra mitt bästa ändå! SÅ HERE WE GO!
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Bodde en vecka i en villa tillsammans med tretton andra tjejer, gjorde egen ostkaka och hade en inflyttningsfest med min kille (och sambo!) på ett berg. Bland annat!
Har du några nyårslöften?
Nä, jobbar inte så.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Inte någon av mina nära, men ett gäng bekanta!
Vilka länder besökte du?
Grekland och England.
Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
9 mars!
Vad var din största framgång 2011?
Att jag flyttade ihop med min pojkvän. Att jag fått praktisera på två grymma praktikplatser och att jag äntligen börjat skriva för pengar.
Bästa köpet?
Mina Jeffrey campbells ligger bra till.
Vad spenderade du mest pengar på?
Mat, tror jag. Och skolan!
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Mycket har gjort mig riktigt glad.
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2011?
Veronica Maggios alla låtar och Coconut tree med Mohombi!
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare, absolut.
Vad önskar du att du gjort mer?
Rest. Men vet ändå att det inte hade varit möjligt med min lilla ekonomi. Men nästa år!!
Favoritprogram på TV?
Som varje år, Ensam mamma söker. Och Bonde söker fru. Och Sveriges Mästerkock.
Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Blev överraskad med restaurangsmiddag och hotellnatt av min kille!
Den bästa nya personen du träffade?
Oj... Har träffat ett gäng fina människor på mina praktikplatser.
Blev året som du har tänkt dig?
Bättre!
morning.
Försöker komma in in vardagens rutiner, för att inte bli allt för chockad när det väl är måndag. Eller fasen, jag börjar nog på tisdag? (Kom ihåg: Kolla upp det!) Sitter inlindad i en filt i soffan och kikar på The Voice. Snart drar jag ner till gymmet innan det är dags för wörk. Kul förresten att 40 nya besökare hittade hit igår, på mindre än 20 min! Tack för det facebook.
Sveriges mästerkockar?
Tänker tillbaka på middagen som Eva och Nina serverade i somras, när vi befann oss i Smögen. De ser ju himla nöjda ut på bilden, inte sant?
Förväntningarna triggas upp smaklökarna förbereder sig på spektakulärt giftemål inom kort. Magen ger ifrån sig ljud som vittnar om att föda av de allra flesta slag är välkommet. Grillen är framtagen. Det är sommar. Långbordet är uppdukat och runt det sitter tolv förväntansfulla tjejer. "Varsågoda!" Säger kockarna. Nina drar på sig sina brillor och skiner upp i ett smajl. Eva klappar sig själv på axeln och gestikulerar mot grillen. "Börja ta ni". Vi nästan flyger upp ur stilarna, beredda att fylla tallrikarna med saftiga hamburgare med bröd.
Hur tror ni det känns när man minuten senare blir serverad detta?
Ganska mätt, typ.
modeblogginlägg
Sitter just nu och moffar choklad och kollar på Biggest Loser. Känner att jag gärna skulle vara programledare där, förstå hur snygg man skulle känna sig hela tiden? Farligt ändå att sitta så här och smälla i sig, det känns ju som om man kan äta hur mycket som helst utan att ens komma i närheten av deras 100+ kg.
Jajajaja.
Fick hem min klänning idag som jag beställt från nelly.com. Haha. Trodde väl aldrig att jag skulle blogga om shoppingfynd och mode. Men den dagen skulle väl komma någon gång och det gjorde den visst. Och hörrni, vilket kap jag gjort! Tjugonio spänn gav jag för den, inte en krona mer. 80% rabatt och fri frakt. HELL YEAH.
nedräkningen
Här sitter jag. En onsdag snart lunchtid i morgonrock. Vad ska det bli av mig? Räknar dagar tills det blir sommartid (73) och spanar in bilder från när man man solbränd och fresch. Snart är det sommar, vilket innebär att jag kan kalla mig copywriter for real. Kanske innebär det också att jag har ett jobb, en stadig inkomst och ett kontor att gå till varje dag? Kanske betyder det motsatsen. Att jag sitter här, en onsdag snart lunchtid i morgonrock. Nä nä, det kan jag inte acceptera. Jag kommer ha ett jobb, en stadig inkomst och en kontorsplats. TANKENS KRAFT! Sjuttiotre dagar till sommartid. Let the countdown begin...
Carlsson och Desmond.
Jag minns inte ens att jag och Andreas varit på Hawaii tillsammans? Känns som att det måste ha varit en tråkig resa... Men kul med den där idén som vi skrev ihop! Hoppas det går bra.
tidsfördriv.
Fördriver tid. Har sminkat mig opassande mycket, kollar på Doctors och spelar wordfeud. Ska ner på stan och käka lunch med en vän om en timme, därefter fika med en annan. Trevligt va?
JA HA DÅ! (förlåt för kanske världens tråkigaste uppdatering)
träning.
Latat mig framför teven hela förmiddagen. Sen fick jag ett ryck och gick och handlade mat, hängde upp tvätt, tvättade ännu en maskin och nu är träningskläderna på! Är egentligen inte speciellt motiverad, men det är bara att ignorera. Man vet ju hur det känns efteråt! Försöker hitta känslan från dessa bilder:
Här skulle jag precis åka iväg till Hagaparken för att springa mitt livs första lopp!
I mars förra året. Redo för en av årets första träningspass utomhus.
Precis hemkommen efter en löptur i eftermiddagssolen en junidag. Kände mig stark som ni ser!
det där glaset.
planlös.
Pojkvännen drog iväg för en timme sen, redo för första dagen på nya jobbet! Spännande för han. Själv har jag en helt planlös dag framför mig! What to do, what do to? Gymmet kommer få sig ett besök i alla fall, det är en sak som är säker. Sedan funderar jag på att tråka ut mig själv så pass mycket att vardagens rutiner till slut känns som en räddning ur en evighetslång rastlöshet. Börjar med att slänga ihop en frukost i alla fall. Brieost och äggmackor here i come!
skammen i att fotografera sig själv.
Eftersom jag inte bloggat på ett tag, har photo booth fått vila rätt ordentligt den senaste tiden. Ärligt talat så blir det ju rätt trista bilder med photo booth. Man sitter där i sin ensamhet och försöker få till en najs bild. Men det jobbigaste av allt är ju när man ska ta denna bild och man inte sitter i sin ensamhet. Folk hänger i samma rum och man ska försöka göra detta i smyg eller bara klicka av lite sådär spontant och samtidigt försöka se någorlunda okej ut. Man får en chans på sig! Att sitta och ta bilder på sig själv är helt enkelt inte acceptabelt i offentliga sammanhang.
När jag praktiserade på reklambyrån King, hade de en kungakrona på skrivaren. KUL, tyckte jag såklart. Hade den på mig ibland och ville föreviga detta i en photo booth-bild. EN CHANS. Resultatet:
Kronan syns knappt och jag vågade mig inte ens på ett smajl, ifall någon nu skulle se mig och förstå vad jag höll på med! På min andra praktikplats John Doe satt alla i samma rum, så att ta en bild på sig själv där och då var helt uteslutet om jag inte ville bli ihågkommen som "narcissistpraktikanten". MEN, så kom jag på den briljanta idén att spexa till det lite, då kunde de ju inte döma mig på samma sätt.
Resultatet:
Fantastiskt fult, inte sant? Men nu har jag i alla fall två bildminnen från mina två praktikplatser. Check check!
ledigheten med stort L.
Alltså, jag är superrädd för vardagen. Jag vet inte hur (om!) jag ska klara av att gå tillbaka till den. Upp på alarmsignal, tidspress vid frukost och tågavgånger att passa. Kaffepauser på bestämd tid och hemuppgifter som ska göras. Lunch samma tid varje dag och för att inte tala om matlådor som ska planeras, lagas och tas med. Jag har blivit lat och bekväm under tiden som jag varit utan skola och jobb. Har haft max två aktiviteter per dag den senaste tiden, och då är detta till exempel "träna på gymmet" och "hämta ett paket på posten". PUH! Helt slut sen. Soffan har haft mycket sällskap denna tid och antal-sedda-filmer-siffran har ökat radikalt. Jag har påbörjat och avslutat wordfeudmatcher varje dag. Ätit lunch vid 16-tiden och tagit promenader fram och tillbaka till stan, bara för att fördriva tid. Jag har blivit ett med ledigheten och skräms av tanken att det bara är en vecka kvar tills jag tvingas se VARDAGEN i vitögat igen.
tjugofyra timmar.
Och nu: Hemkommen, nöjd och kärast i hela världen typ.
good memories.
Idag har vi riggat upp en studio i ett av rummen på kontoret. Bilder till Telge Energis nya annonser ska fotograferas och alla är stressade och taggade. Själv sitter jag och letar bilder till Kista Studentbostäders hemsida samtidigt som jag lyssnar på Nordman. Jag älskar Nordman. Främst för att jag tänker på tiden som jag, min lillasyster och pappa bodde tillsammans. Det var en kort men härlig tid! Vi pumpade Uggla och Nordman i bilen på väg till skolan och alla sjöng i kör! "Sorg min älskarinna, är trogen som förr. Hon vill se mig brinna, hon värmer sig då. Sorg min älskarinna, har vaknat igen, kysser och lämnar mig sen" Good old memories. Haha.
Stapplar fram.
Hej... Kan berätta för er att det tog ungefär femton minuter innan jag skrev något efter det där hejet. Känns som att jag tar mina första stapplande steg efter att ha suttit i rullstol i ett halvår. För visst har jag känt mig aningen handikappad utan bloggen, det måste jag nog erkänna. Är jag tillbaka nu då? Jag tror banne mig det! Måste bara hitta en krycka.
snabbt hej!
AHA, ni trodde att jag försvunnit va? Okej, det kanske jag hade också. Men nu är jag tillbaka, om än bara tillfälligt. Funderar på att göra något annat av mitt skrivberoende. Kanske någonting där jag kan få tillbaka någonting, i form av jobb eller kontakter. Kryptiskt, jag vet. Men jag ska fundera på saken och lovar att uppdatera er. Till dess; njut av solen förihelvete. Jag dör så jäkla glad är jag att det faktiskt blev sommar (?) igen.
