GOOD NIGHT

Jag minns min första kärlek så väl. Han heter Jesper och vi gick på samma dagis. Han var inte som de andra pojkarna och kanske var det också därför han fångade mitt intresse. Det hände inte sällan att han slog de andra dagisbarnen i huvudet med plastdinosaurier, kastade duplobitar runt omkring sig och käkade sand. Han var väldigt speciell, Jesper. Det var inte många som tyckte om honom, vilket kanske är helt förståeligt om man fått en förhistorisk jätteödla i skallen av vederbörande. Jag utsattes dock aldrig för misshandel av Jesper. Vet inte riktigt varför, men jag tror att han tyckte om mig. När han fyllde år, fick jag hedersplatsen bredvid. Om jag blev förtjust? Så klart. I mina tidigare dagar (någon gång innan tionde födelsedagen) skrev jag dikter om Jesper. I en "tjerleksbok" gjord av min, Eva och Nina i första klass ritade jag bilder av mig och han, där vi satt på en parkbänk och pussades (önskedröm). Idag har jag gått vidare men någonting som jag lärt mig på vägen, är att kärlek känns precis lika mycket för en sjuåring som för ett tjugotvååring.