bok med hänglås.
Nu ska jag stänga ner burken och öppna upp min bok. Den bok där alla hemligheter skrivs ner. Alla tankar som snurrar runt i hjärnan likt en flugsvärm och alla känslor som ännu inte blivit sammankopplade med ord. (Försökte låta lite överdrivet cheesy men fan det är ju precis så det är) Jag älskar mina dagböcker, det kan vara det mest värdefulla jag äger. Jag skulle vilja högläsa ur dem någon gång när jag blivit äldre. Eller, vill jag det? Förmodligen kommer det kännas som om jag skrev det bara några veckor tidigare, fast det gått flera decennier. Vissa saker bevaras kanske bäst i en stängt bok? En del känslor kanske är menade att endast ta form med röd tusch på vitt papper?
Kommentarer
Trackback
