livet som optimist.

Tänk dig att du är sjuk. Ashög feber där du svettas och fryser om vartannat. Tänk dig att du ligger nerbäddad i sängen hela dagen, för att minsta rörelse gör dig andfådd. Det är fredag och hela helgen ligger framför. Självklart tycker du att det känns piss. Du tänker på alla runt omkring dig och kan inte riktigt förstå hur de orkar med att gå upp på morgonen och skutta iväg till jobb å skola å allt vad det är. Själv har du ju knappt ork att stänga av teven. Förut, i dessa situationer, brukade jag alltid tänka att "varför är jag inte sjukt glad när jag är frisk? varför njuter jag inte mer av att kunna ta på mig skorna själv, utan att dö av svettning slash förfrysning?". MEN. Inte nu längre. Vet ni varför? Jo, därför att numera så njuter jag av det. Haha, okej. Det där lät lite wierd. Men till exempel ibland kan jag inbilla mig att jag bara har en arm. Jag sätter mig verkligen in i känslan av att kanske bara ha en vänsterarm och provar på livet som enarmad ett tag. Inte länge, men det räcker med några minuter för att känna att det är rätt osoft. Och sen blir jag extra glad, när jag smakar på faktumet att jag faktiskt har två friska armar som gör som jag vill. För om jag nu någonsin (peppar peppar) blir av med en arm, så vet jag i alla fall att jag njöt och uppskattade tiden då jag hade två. 

Kommentarer
Postat av: Fröken fredlund

Fina fina du!

2010-11-23 @ 22:16:26
URL: http://blogg.passagen.se/fredlund/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0