självporträtt.

Säg att du får en skrivuppgift. Säg att du ska formulera meningar av ord som skall agera synonymer för din egen personlighet. Ingen känner dig så bra som du själv, inte sant? En uppgift i det lättaste laget, du som till och med kan skriva. Du vill göra någonting utöver det vanliga, för att sticka ut och för att överraska. Du sätter ribban med hjälp av en takstege och försöker tänka milslängder utanför den där lådan där ”stucked in the middle” stämplas i din panna med feta röda bokstäver. Jag kan förstå din situation, om man säger så. Det händer ofta att jag drabbas av blockeringar och skrivkramp. Jag skriver fyra meningar och undrar hur det som i mitt huvud skulle kunna liknas med självaste Shakespeares berömda verk, kan ta form likt en nioårig dyslektikers hemläxa. Jag vänder ut och in på orden, staplar dem på varandra, byter plats och raderar.

 

Men om det är någonting jag älskar, så är det just att skriva. Och läsa. Jag kan tycka att texter om mysiga hemmakvällar med dillchips, orgasmgivande maträtter och långa promenader i sommardoftande regn många gånger till och med gör sig bättre på print än i verkliga livet. För visst är det är härligt att kunna nyansera verkligheten och bara lyfta fram det vackra?

 

Jag ser gärna på min tillvaro som en blandning av en romantisk komedi och en actionrulle. Spännande och händelserik, oförutsägbart men med en rejäl dos av sliskig lycka och klatchiga, rappa repliker. Det händer att jag ser tillbaka på min barndom som en endaste lång feel-good-movie. Hur fantastiskt låter inte det? Jag tycker om att tänka på livet i filmformat, med mig själv som producent. Jag är bossen över min egen Trueman show.

 

Lika öppen som jag är för små förändring  i mitt liv, så som att möblera om i lägenheten, ta kontakt med okända människor på fest eller prova nya sortes mineralvatten varje gång jag storhandlar, lika svårt har jag för att bryta vanor eller genomgå större förändringar. Detta betyder bland annat att jag är ett stort fan av traditioner. Jag firar till exempel alltid kanelbullens dag, fettisdagen, ostkakans dag och kladdkakans dag (vänligen bortse från min förkärlek för bakverk i detta sammanhang). En påskafton utan mormors ”kuckelikuande” eller en midsommar utan blomsterplock i tystnad är lika otänkbart som en julafton utan familjen eller en födelsedag utan frukost på sängen.

 

Jag gråter floder när jag flyttar från en bostad och det hugger alltid till i hjärtat när jag ser gamla bilder på mina syskon som bebisar. Om jag får bestämma så ska de alltid få plats i docksängen.

 

Om jag får bestämma ja. Då skulle människor vara mer öppna och vänliga mot varandra och ens favoritlåtar spelas vart man än befann sig. Sjukdomar skulle utrotas, choklad skulle vara nyttigt och jag skulle kunna försörja mig på att skriva fräsiga reklamtexter och vackra skrifter om mysiga hemmakvällar med dillchips.

 



Kommentarer
Postat av: Emelie Örtegren

tack! det var kul o höra :)

2010-11-27 @ 21:58:07
URL: http://pancaakes.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0