GOOD NIGHT

Gårkvällen var rolig och försäljningen gick mycket bra! Fick skjuts hem av mamma och när jag äntligen stapplade in till mig var jag trött som den tröttaste människa ni kan tänka er. Och föreställ er sen att denna människa inte sovit på över tio år. A okej, jag vill bara att ni ska se det hela framför er. Jag sminkar av mig och borstar tänderna, kollar mailen och skriver talet som redovisades imorse. Innan jag bestämmer mig för att släcka lampan och låta ögonlocken vinna matchen, ska jag ställa alarmet på mobilen. Men... var är den? Alltså, en liten mobil. 25 kvadratmeters gömställe. Dessutom hade jag ju inte varit hemma mer än en timme. Skrev till Denice på facebook och bad henne ringa mig. Det gjorde hon men jag hörde ingen signal. WTF! (första gången jag använder den förkortningen tror jag...) Kollade ute på gatan. But no. Rotade i soptunnan. (Hade hunnit slänga sopor. Hade jag slängt mobilen också?) But no. Bad Denice fråga min pappa om han kunde ringa min mamma så att hon kunde kolla i sin bil om den låg kvar där. Men hon var på annan våning i huset och orkade inte springa. Offline. WTF IGEN! Jag kunde inte gå och lägga mig för hur skulle jag kunna vakna? Till slut såg jag ingen annan lösning än att väcka min hyresvärd för att låna hans telefon så jag kunde ringa mamma. Så det gjorde jag. Och hon svarade SOM TUR VAR. Nu var klockan strax över tolv. Efter en titt i bilen hittade hon min lilla bebis. Underbar som min mamma är, körde hon över den till mig så att jag kunde somna i tryggheten av att jag kunde vakna på morgonen.