roman för femåringar?
Ibland är det hur skönt som helst att bara vara ensam och själv. Ibland är det skit och helt förjävligt. Om man har valt det själv är det okej, men när man är maktlös känns det ju lite sorgligt på nåt sätt. Tur att jag valt min eget sällskap ikväll dååå. För er som undrar hur det går med författarkarriären så kan jag säga att det går sådär. Mitt sätt att formulera mig på är inte direkt på topp ikväll, känns som om jag satsar på en roman men resultatet mer liknar nåt för femåringar. Bara bilderna som fattas. Tror jag släpper detta för ikväll och satsar på sömn istället! God nath.
Kommentarer
Trackback
