i'm the worlds greatest
När man haft en inre stress ett par veckor för att man inte ser hur allt ska kunna mynna ut i någonting bra. När man bara sett en massa hinder och alldeles för få lösningar. När man sedan, bara sådär, känner hur allting släpper. När saker och ting börjar klaffa och ljuset i tunneln inte längre ser ut som ett tåg, utan som en härlig plats med syrerik luft.
När man känner att fan det går bra nu kompis.
Den känslan.
Kommentarer
Postat av: Dr. Müller
Jag hade den känslan för ett tag sen! Den är bra. :)
Trackback
