jag missar en massa!
De flesta av mina tjejkompisar pluggar utanför Stockholm. De är utspridda över landet och idag har vårt gäng representanter i de flesta studentstäder. I tre år har vi levt separerade och endast haft dagarna kring jul och veckorna under sommaren tillsammans. Den saken i sig är egentligen inte speciellt jobbigt. Varje gång vi ses är det som vanligt. Ni vet. Som om vi sågs förra veckan. Men även om känslan är så, stämmer inte verkligheten överrens. Jag grämer mig över att jag missar mina vänners liv! Jag har bara träffat Evas pojkvän några enstaka gånger och jag har inget ansikte på killen som Nina var (är?) intresserad av i julas. Hur går det till på de där sittningarna och nationerna egentligen? Det är mycket som går mig förbi när jag inte bor i samma stad som mina vänner och jag tycker inte om det.
Har egentligen mer att säga om detta, men sängen kallar. En annan dag.
Puss
