GOOD NIGHT

Alltså, jag är superrädd för vardagen. Jag vet inte hur (om!) jag ska klara av att gå tillbaka till den. Upp på alarmsignal, tidspress vid frukost och tågavgånger att passa. Kaffepauser på bestämd tid och hemuppgifter som ska göras. Lunch samma tid varje dag och för att inte tala om matlådor som ska planeras, lagas och tas med. Jag har blivit lat och bekväm under tiden som jag varit utan skola och jobb. Har haft max två aktiviteter per dag den senaste tiden, och då är detta till exempel "träna på gymmet" och "hämta ett paket på posten". PUH! Helt slut sen. Soffan har haft mycket sällskap denna tid och antal-sedda-filmer-siffran har ökat radikalt. Jag har påbörjat och avslutat wordfeudmatcher varje dag. Ätit lunch vid 16-tiden och tagit promenader fram och tillbaka till stan, bara för att fördriva tid. Jag har blivit ett med ledigheten och skräms av tanken att det bara är en vecka kvar tills jag tvingas se VARDAGEN i vitögat igen.