känslonsdag.

Varför är det så förbannat kallt hos mig? Det känns som att det blåser kall luft någonstans ifrån, men alla fönster är stängda. Lyssnar på en playlist som heter kärlek och tycker att det är skönt att det regnar. Tankarna lever loppan innanför skallbenet och jag försöker sammanfatta det mesta utan större framgång. Jag är förväntansfull inför framtiden och ibland skulle jag bara vilja snabbspola tiden några år. Ibland önskar jag att det fanns en knapp som heter rewind. Blicka framåt eller bakåt? Undra vad som komma skall eller analysera varför saker hände? Som det känns just nu, så vill jag inget annat än att bara leva här och nu, där jag är idag. Trots berg-och-dalbane-tankar och känslokaruseller så mår jag bra. Nästan oförskämt bra till och med.

Jag skyller på onsdagen som sådan då den, som bekant, framkallar denna sentimentalitet.
Nu: dusch. Om tjugo minuter: sova.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0